Jag går in i mitt rum. Jag håller inne gråten i halsen.

-Vad sa hon? frågar Felix.

-Hon är så löjlig! utbrister jag. 

-Bara säg! svarar Felix.

Jag kollar honom djupt in i ögonen.

Nu säger jag det:

-Vi får inte umgås mer. Mamma vill inte att jag ska ha pojkvän när jag är såhär ung!

....Det blir tyst. Felix ser jätteledsen och besviken ut.

-Kan vi inte i allafall mötas i smyg? frågar Felix.

-Jo,vi kan ju gå på stan och så,men ändå...

Felix lägger armen om mig och tröstar mig.

-Är vi ihop förresten? frågar Felix.

-Jag tror det! svarar jag med ett litet leende.

Nu måste Felix gå hem. Jag följer med honom ut till hallen så han inte ska skämmas. Vi säger hejdå, men vi har redan planer på att ses imorgon. Jag ska sova över där. Men vi måste ljuga.

-----------------

Nästa kväll:

Nu ska jag gå och sova över hos honom. Jag packar väskan och går och säger till mamma att jag ska sova över hod min bästis.

-Vem är det då? frågar mamma bestämmt.

-Felicia! svarar jag.

-Hejdå!

-Hejdå!

Vi säger hejdå. Ingen har lust att kramas idag. Jag går mot Felix. Klockan är 11 på kvällen. När jag kommer hem till honom så knackar jag på hans fönster. 

-Hallå! Viskar han.

-Tjo! svarar jag.

-De sover,men sovrummet är precis vid dörren,så du får komma in genom fönstret! Ge mig  din väska först så häjlper jag dig sen.

Jag bara nickar och ger honom väskan. Sen så lyfter han in mig genom fönstret,fast jag hjälper till att klättra såklart.

-Jag har saknat dig! säger Felix och kysser mig.

-Kan inte dina föräldrar höra att jag är här? frågar jag.

-Nej, såklart! De la sig klockan 10 och kommer säkert sova till 11... De är riktiga sömntutor,jag brukar lyssna på musik mitt i natten,och de reagerar inte ens!

Vi sätter oss i hans säng. Han tar fram en skolkatalog från 5an och slår upp mig.

-Kolla vad söt! flinar han mot mig.

-Neeej sluta! skrattar jag och rodnar.

Vi kollar på varandra i säkert 10 sekunder. Jag stirrar gärna längre,för dem ögonen är så söta så jag smälter!

Efter ett tag så börjar vi hångla. Jag känner att jag verkligen har saknat honom! Han tar av sig tröjan.

Vi håller på i ca 2 minuter. Sen knackar det på dörren. 

-Vem? ropar Felix.

-Det är jag! ropar rösten.

-DET ÄR MIN PAPPA! GÖM DIG! viskar Felix.

Jag kryper in under sängen. Felix tar på sig en tröja och går och öppnar.

-Felix, förlåt att jag stör men jag måste verkligen ha mina hörlurar! Jag glömde dem här förut.

-Okej pappa,men vad ska du ha hörlurar till? Och du brukar ju sova vid den här tiden.

-Äh,jag kunde inte sova. Svarar hans pappa och tar emot hörlurarna.

De säger god natt till varandra, och så går hans pappa ut. Felix låser dörren igen.

-Äntligen! Säger jag och kryper ut ut sängen.

-Vad ska vi göra egentligen? Vi måste ju sova också! skrattar jag.

-Vi kan bara chilla och umgås. 

Felix vickar på ögonbrynen. Jag fnissar.

Han tar av sig tröjan igen och kastar sig över mig. Han kysser mig igen , och jag håller om honom. Jag har aldrig känt mig såhär kär förut.

NÄSTA DEL IMON!

Snälla skriv vad jag borde skriva mer och mindre av.   

Ses imon! <3